Ser fram emot fågelkvitter
Det tar lite emot att stiga upp från sängvärmen 05.30 , men så är rutinerna då man har häst och ska iväg och jobba på det andra stället. Hästarna ska ha sitt hö och en del av hästarna även sitt kraftfoder. De ska hinna äta det i lugn och ro innan utsläpp. Denna årstid har några av hästarna täcken så de ska också på. Eftersom det inte finns något att beta lägger jag ut lite extra hösilage i hagarna de dagar jag kör till stan…..
Kassar med hösilage till lunchen finns klart sedan kvällen före. Det är lite pusslande, men alltid är det någon av stalltjejerna som kan ge hö och ta ut hundarna mitt på dagen då vi båda jobbar. Förr då vi var fem hemma var det alltid någon som kom hem lite tidigare från skolan och kunde gå ut med hundarna och ge hö, men nu är det annorlunda. Även yngsta sonen Erik är nu utflugen. Kommer hem på permis från det militära förvisso, men det brukar vara till helgen.
Nu när jag börjat att skriva dagens blogg har klockan snart blivit 08.00 och jag inväntar Emma som arbetstränar här i stallet. Det är som det inte riktigt vill bli dag idag . Grått och mörkt, hästarna väntar kvar i sina boxar tills vår arbetsdag börjar. Ghia kommer först ut i corallen för lite motion. Hon är min första häst , hon kommer att fylla 29 år i maj. Därefter borstning och lägga på täcken. Den vita hästen Lilly är allt utom vit. Hennes svans är smutsig och en del fläckar på den vita pälsen , eller som det heter hårremmen. En vit häst ska vara vit. Vi tar in henne för tvätt och efter att svansen är ren igen , klipper vi den 10cm , det tar lite emot , men som det ser ut i hagarna just nu är det ett måste.
Två av hästarna rids senare i ihållande regn och de andra står och väntar på lunchhöet. Idag har det varit ihållande regn från 10.30 . De togs in reda strax efter 15.00. Täckena var tunga av regn men då jag tog av täckena, är hästarna faktiskt de torra inunder. Det finns tak över huvudet, så kallad utegång, men vissa hästar får inte komma in…. Min gamla häst Ghia till exempel.
Ja, så kan det vara vissa dagar utan guldkant, men det är bara att ta sig igenom. Det kan knappast bli sämre, jag ser fram emot fågelkvitter och värmande sol .
Bilden till sist är just olikheter. Sonens välputsade militärkängor och mors stadskängor…
